Eller jag pratade med min bäste vän sedan jag föddes, min pappa.
I någon slags sörja av extas, hjärnvärk och öppenhet pratade vi om livet.

Rusaktiga meningar om att man kan göra så mycket med så lite, o.s.v. 
Det är så bra att vi haft varandra och har ett sånt band att få ta för givet.
Jävlar vad bra stunder det går att ha, det är värt allt vardagsslit och oro.

Denna vecka har varit upp-och-ner, och förstå mig rätt; inte upp och ner.
Utan precis som jag skrev först, äntligen en revolutionerande kraft i

bland en annars så formfattig samhällscirkel eller dag till dag-scenario.
Jag är inte nåon pjäs, inte andra heller, så länge man gör det man kan.
Det vill säga gör det man kan för att leva fort och lugnt, upp-och-ner.
Vi styrs ändå av gravitation, så man kan lungt ramla runt och hoppa högt.

Det är Anna, veckans gästlärare, dollarsedeln jag fick av henne [första jag fått],
veckans mångdelade uppgift som vi slutligen idag fick höra klassens olika versioner
när vi läste upp våra respektive tilldelade analyser om varandras konstnärsskap,
konversationer, verk, promenaden i regnet med den filosofiska rösten i telefonen,
som gjort att jag vet vad jag gör när jag gör vad jag gör. Jag kan svaret på frågan.
Jag lovar att bara man ger varandra tro, ro och ord så kommer det blir något bra.

Svammel för vissa kanske, men viktigt att skriva av sig om en kväll som den här.

att det kändes som en solen visade sig igen, samtidigt som ämnet i sig är vad det är.

Men att det fanns någon som är så släkt med mitt huvuds idéer om framtiden..
Det är en stor trygghet att någon, dessutom svensk designer, gör detta.

Otto drar dessa paraleller/exempel om hur vi nästan religiöst dyrkar något som
ett stort namn, eller varumärke, och betalar så mycket för att få tillgång till varan.
Precis som att det vore en gud. Eller som med hackare och kodknäckare inom datorer.
Skillnaden är att hackare fixar problem eller skapar lösningar och programfunktioner,
kodknäckarna låser upp andras program, eller koder, och saboterar eller annat.
Design idag kan bli någon slags DIY och hackare-system där fler och fler kan lära sig,
skapa och lösa problem inom t.ex. modebranschens konsumerande fula andedräkt!
Han kallar det Hacking Design. Det bara är så, och precis vad det kallas.

För att få veta mer och se Ottos fantastiskt smarta och snitsiga video, klicka här:
http://www.youtube.com/watch?v=miWzqZmKAlw [obs: föreläsning på engelska.]

Okej, då sitter jag på vikstol hemma i mitt rum och skriver. Inte så märkvärdigt kanske.
Jag kom just hem från skolan, det vill säga utbildningen jag går i centrala Göteborg.
Lite mer märkvärdigt. Där hamnade jag från och med sista augusti eller något sådant. 
Det är den för mig i alla fall, och den mest anpassningsbara/fria i landet av vad jag hittat.
Om jag har letat(?), tro mig, i många år, efter detta rum (bokstavligen ateljé) av lycka,
man får designa sitt projekt inför läsåret och så tilldelas man en personlig handledare.
Handledaren är ett bollplank och man kickar idéer, d.v.s. när man själv bokat in möte.
Man har tillgång till skolan varje dag till sent på kvällen och inreder ateljén så vilt man kan.
Måla om, bygg ett tillskärarbord (som jag ville göra & gjorde), upp med hyllor och möbler!

Där hamnade jag, för var annars skulle jag tagit vägen nu i livet? På en till textilutbildning?
Nej, inte nu. Hela tiden har jag velat skapa mer åt alla håll, genom det "konstnärliga viset".
Om man nu ska kalla det något, det jag menar är man i princip själv utforskar sätt att jobba.
Under tidigare utbildningar och svårsomnade kvällar har jag känt att det är antingen den ena..
så kallade tekniska vägen eller konstskolevägen, främst målande, tecknande, impoviserande.
Så äntligen i våras när alla andra i min förra klass från Mode i Göteborg som vi gick då höll på
med sina ansökningar så satt jag mest och skissade blint på verk tills handen skrek till.
Utan någon verklig panik tänkte jag att det kanske var lika bra att jag skulle bli utan ny skola.
Men så kom jag på att min vän Friday har gått denna utbildning och jag ansökte sista dagen.

Man ansöker med en projektbeskrivning om ett ämne man vill ifrågasätta på ett speciellt vis,
och då skriver man ut procentuellt hur pass man vill fördela tiden under läsåret i vad man vill
utforska, producera och eventuellt uppnå. Ja till utforska, men producera.. är en svårare fråga.

För mig gäller det inte att producera utan med tiden uppnå vetskap och budskap om hur & vad
vi gör med allt som redan produceras idag, det vill säga allt material som omsätts idag. Varför?
Varför blir vi lärda att det är ett naturligt levnadssätt genom vår uppväxt? Inte så okå.

Det finns i våra liv på alla möjliga sätt och de leder mot en farligt ocharmerande framtid. 
Något som varit känt länge men inte tas på tillräckligt stort allvar ännu utav folk i världen.
Allt detta förklaras bra i nya Zeitgeist-filmen och har lika väl inspirerat/lyft till nytt hopp.
Tack vare denna utbildning, samt att slumpvis ha hittat smarta, upplyftande människor som
t.ex. Tavi Gevinson, så orkar jag. Vad kan jag göra idag är tanken som drar en framåt.
Jo, så jag håller på med något som liknar redesign då, men om jag ska namnge det så heter
det IDÈGESTALTNING. Det är precis vad jag gör varje dag. Inte bara i huvudet längre.



Obs: möjligtvis mycket text för den otålige, dock inte alltid framöver. 

Nästa gång tänkte jag lägga ut fler glansiga bilder från ateljé-verkstaden liknande den ovan.
Till nästa gång, tänk tanken Vad kan jag göra idag? (för att vara kreativt miljövänlig) Tack

I have Emerald dreams